När Hedenhös kom på besök! #Enjoywine
Grillningen är så het för stunden, det glöder i webergrillen nästa
varje kväll, det är galet kul att grilla, det går ju att grilla allt! ”slippa
allt stekfett och låta grillens intensiva smaker få penetrera köttet till
innersta tugga. Så för att inte att grillen skall grillas sönder så tog jag mig
några krafttag och skapade en stor grop som jag på ett fint vis klädde gropens
väggar med tegel. Och sen vad det bara att brassa på med en helsike massa ved,
för låt mig ta er tillbaka till stenåldern, då detta var ett fantastiskt sätt
att tillreda mat på.
”Kokgrop - jordugn, båda begreppen används. I arkeologisk litteratur
används begreppen om i marken grävda gropar, som vid utgrävningar alltid
innehåller skärvsten (sten som spruckit sönder av värmen), och ibland också kol
och ben. Benen har tolkats som måltidsrester och kokgropen som platsen för
matens tillredande. Kokgropen finns spridd över hela världen och i de flesta
kulturer. C14-dateringar i Norden visar att kokgropar har använts under
åtminstone 6 000 år. Från 5 000 före 0 till 1 000 år efter 0.”
För att få med hela tidsplanen ända
från Hedenhös till tacons storhetstid, så tänkte jag mig någon likande, att få
jordiga smaker från ugnen till att det skall kännas som en helt vanlig sommarkväll
framför burken med en lättklädd Lotta på Liseberg. Och det känns som jag
lyckades från att leka stenåldersman till att bli kvällens sångfågel intill middagsbordet.
Köttet om blev ett stycke svenskt höglands nacke, fick bereda sig i ett paket
med rotfrukter och ett knippe med kryddor. Skall även tillägga att detta kött
börjades att tillagas ett dygn innan serveringen, det tar lite längre tid i
jorden än på grillen. Så medans köttet över natten bakades stillsamt så sov jag
gott och drömde om alla kantareller som jag skulle plocka till kommande kvällsmeny.
Sagt och gjort så plockades det en drös med skogens guld den kommande dagen och
tiden kändes nu helt rätt att gräva upp köttet, tutta på grillen och göra
grönsakerna redo för bordet.
”Lås oss få lyssna till
tonerna av Miracle Of Love med Eurythmics”
Kvällens första vin är dekanterat
sen tidig förmiddag. Tänker att vinet kommer till sin fulla rätt medans jag tar
mig ett dopp och en stekarstund nere på bryggan. 2012 Fontanafredda Ebbio Langhe
Nebbiolo blir aftonens första vin. Fontanafredda kan vi idag läsa om
överallt, en klassisk vinmakarfamilj som aldrig ligger på latsidan om att göra
det bästa vinerna till riktigt bra priser. Detta vin utstrålar en mycket fin
stil. Vinet är klart i sitt glas och stunden är kommen för att få doppa ned
nosen och inhysa vinets fina frukt och struktur. Vinet har den typiska Nebbiolo
doft av viol med efterföljande blåbär och skogsbär. Vinet har en fin balans
mellan syra, frukt och fat. Speciellt faten gör att vinet håller ihop, att
hantera den kärva körsbärston, då är fatens inverkan ett måste. Vinet har fått
ligga i stora franska fat ca 12 månader för att få sin speciella kropp. Vinet
har en lång smak och gör druvornas stramhet gör att jag känner mig lugn inför
de kommande smaker från bordet.
"Anrika Fontanafredda är en av giganterna i Piemonte och för många
synonymt med ursprunget. Och som i alla bra historier började det hela med
kärlek. Italiens förste kung, Vittorio Emanuele ll, köpte egendomen till sin
älskarinna Rosa som blev grevinnan av Mirafiore och sedan fick vingården La
Rosa uppkallad efter sig. I Serralunga d’Alba vinifieras alla viner under
Fontanafredda etiketter, närmare 7,5 miljoner flaskor per år. 3,5 miljoner av
dessa är det söta mousserande Astivinet och 750 000 är Barolo. Mängden till
trots är det idag experimentlusta, innovation och modernitet som driver
Fontanafredda framåt. Mycket tack vare vinmakaren Danilo Drocco och de nya
ägarna Oscar Farinetto & Luigi Bafiglio. Med Danilo i spetsen görs idag
viner med fokus på frukt och drickvänlighet utan att tappa ursprungstypicitet.
Med tanke på just ursprunget lanseras 2011 en ny vinserie, Mirafiore, med
filosofin att ta Barolo och Langhevinerna tillbaka till sina rötter.”
Jag tar mig ett blad av
tortillan, breder ut ett smärre täcke av stekta kantareller, brer på med sallad
som svärmor odlar bakom huset. Toppar berget med milda inlagda paprikor och ett
stycke nötnacke. Rullar ihop och tar mig ett ordentligt bet. Smakerna fylls i
min mun och allt smakar så gott. Som jag sa innan letade jag efter jordighet
och stenighet i köttet och tack vare att biten fått gotta sig under jord i 24
timmar så finns alla de smaker med, köttet har inte en tillstymmelse av torrhet
heller inte någon smaklöshet, antar att köttet tillsammans med örterna blivit
bästa vänner där nere under jorden och jag inser att jag kanske ända har
lyckats med att bli den stenålders man jag alltid önskat bli för en dag.
Får jag nu dela detta vin till
perfekt tillagad gastronomi så kommer jag får mig en speciell upplevelse. För
det enda jag kände saknades i min första tugga, var en känsla av ”torrhet”. Druvan
Nebbiolo som på sitt fina vis slöt säcken tillsammans med maten och smakade så
gott. Vinet har en stramhet som lätt lockas bort med en fin sötma från köttet.
Hettan från paprikan tog hand om vinets unga frukt och kryddigheten i rätten gjorde
vint mjällare och violens fina toner kom fram och spelade upp ett ton verk över
min gom som jag sent kommer att glömma. Vet heller inte om det är sant eller om
jag trollbands av vinet så mycket, att jag bara trodde att köttets jordiga
toner gjorde vinet hemmakärt och lät mig ta del av vinet Terroir. Ett vin som
måste upplevas.
”Låt oss njuta av
tonerna från stycket Cincerto For2 Violins In D Minor, BMW 1043”
Jag fortsätter med att leverera
tonårs junk-food fast kanske i lite mer vuxnare stil och smak. Denna rätt kan
man även bara kalla kött, sås och potatis. En del högrev från gårdagens
amerikanska tillställning glömdes bort i styckboden. Som jag är, lät jag inte
hållas länge utan bad käre svärfar tutta igång grillen och inta första pausdrinken.
Drinken vid grillen är en stående del av tillagningen. Vissa använder timer,
klocka och annat tjafs. Jag och svärfar räknar grilltider i antal smuttningar
på en grumlig GT. Vi är alla olika uppfostrade. Till denna enastående köttbit
skall vi ha en ”pålandet sås” den görs enbart på landet. Äts inte på annan ort!
Den skall även tillredas av svärmor för att få rätt kryddighet och sötma, tro
er inte att receptet lånas ut för det är heligt.
Jag tar en näve grillchips för
att inte tiden skall dra iväg med att koka plugg. Eftersom jag sen länge vet
vilket vin som skall serveras till denna barnsligt goda anrättning, så kommer
varje halvgalen vindrickare förstå varför jag väljer grillchips till. Låter oss
nu få ta del av upplevelsen från grillat kött, tomatsåsen och grillchipsen. I
glaset finner jag ett vin med en gedigen storhet av söt röd frukt och bärighet,
blöt ek och en härlig kryddighet med intensiv och mäktig eldighet. Ett vin som
passar mig perfekt en kväll som denna. 2012 Brazin Old Vine Zinfandel, är
ett vin med syndig godhet. 40 till 100 åriga stockar utgör vinet, det är
kraftfulla smaker som på ett amerikansk vis bräcker mina smaklökar och behandlar
mig med brutal kärlek. Köttets kvalitet och berikade fett är som skapt för
vinet. Druvorna behöver protein och hetta för att ”lugna” sig. Grillchipsen
sälta och tydliga grillsmak hänvisar vinet på ett gentilt vin att bekanta sig
med såsens tomatsötma och det visar sig vara ett perfekt drag. Tack vare att
såsen innehåller russin så uppehåller såsen vinet och ger vinet tydliga instruktioner
att bre på med mer eldighet och då kommer fatens vanilj ton fram. Löjligt bra
tillsammans.
För övrigt så bevattnas vingården
två gånger per år med ”flood technique”, översvämningsbevattning, vilket är en
metod som innebär att marken översvämmas och vattnet sedan får genomdränka
marken. Den här tekniken gör att man stressar vinstockarna, vilket leder till
att druvorna blir mindre och mer koncentrerad frukt. Jordmånen är en blandning
av stora granit- och "kullerstenar" som skapar utmärkt naturlig
dränering. En grusig jord varvat med bördig röd jord.
”Brazen betyder ”djärv, utan skam, trotsig, oblyg” på engelska.
Delicato Family Vineyards som producerar Brazin har lekt med begreppet och
tagit bort bokstaven E och ersatt med bokstaven I (som i Zinfandel). För Brazin
är precis det som beskrivs- djärv, oblyg och skamlös!”
”När Gasparé Indelicato på 1920-talet emigrerade till Kalifornien från
den lilla byn Campobello på Sicilien var det helt naturligt för honom att
fortsätta med det hans far, farfar och flera generationer hade livnärt sig på –
att odla druvor. Våren 192 planterades de allra första druvorna och inom några
år hade ryktet om Gasparés fina Kalifornien druvor spridit sig i landet,
orderblocket var fulltecknat! Men förbudstiden 1919 till 1933 och den
påföljande stora depressionen lamslog försäljningen. Gasparé hankade sig fram
genom att sälja druvor huvudsakligen till Chicago, där privatpersoner tilläts
göra 200 gallon vin för eget bruk. 1935 beslöt sig Gasparé för att själv göra
vin av delar av sin skörd, i den gamla höladan på vingården pressades för hand
druvorna till det allra första vinet från familjen Indelicato. Den andra
generationen bestående av Gasparés söner Vincent, Frank och Anthony drev på och
utvecklade företaget genom att utöka produktionen avsevärt och ”skräddarsy”
viner till andra vinerier i Kalifornien. Idag är det Anthonys söner Chris och
Jay Indelicato som står vid rodret. Chris, som är vd, fick 2012 den fina
utmärkelsen ”Wine Star Award Winner” som årligen delas ut av tidningen Wine
Enthusiast
Magazine. En vinvärldens motsvarighet till filmvärldens Oscar.
“Vår familj är känd för sin innovativa förmåga, jag tillhör den tredje
generationen och visst hade det varit enkelt att bara luta sig tillbaka och ta
vid där andra generationen slutade. Över 80 år – det är en lång tid att
framgångsrikt verka i den oförutsägbara vinbranschen. Att Delicato Family
Vineyards finns kvar och växer är till stor del tack vare vara förfäder som
aldrig gav upp”, säger Chris Indelicato. San Bernabe i Monterey – hörnstenen i familjensvinodlande och
vinframställande:
Monterey är ett stort vinområde i Kalifornien som mestadels producerar
vita viner, men även röda som cabernet sauvignon och pinot noir. Här ligger
familjens kronjuvel, vingården San Bernabe, som köptes 1998. San Bernabe ligger
i ett odlingsområde med torrt klimat och svalkande vindar från havet. Redan
från starten genomfördes här ett ambitiöst program för att förbättra kvalitén i
vingården. Man om- och nyplanterade specifika druvsorter och kloner,
förbättrade klonstammar och spaljeringsmetoder, d.v.s. hur vinrankorna ska
växa. San Bernabe är idag världens mest enskilda diversifierade vingård och
hörnstenen i familjens vinodlande och vinframställande. Här odlas idag hela 21
olika sorters druvor! Chardonnay, cabernet sauvignon, merlot, syrah/shiraz,
sauvignon blanc, pinot noir, barbera, gewürztraminer, white Riesling, lagrein
och valdiguié, för att nämna några. Härifrån kommer bl. a. Irony Monterey Pinot
Noir och vinserien Noble Vines. Tredje generationens starkaste avtryck är
kanske miljöfilosofin, vilket innebär att familjen bara ser sig som långsiktiga
förvaltare av den mark de odlar. De eftersträvar en stor artrikedom, så att
naturen själv kan skapa sitt egna naturliga ekosystem. Familjens omsorg och
arbete med San Bernabe har bidragit till en storslagen naturlig miljö som inte
tidigare funnits på denna plats. Bland invånarna på vingården San Bernabe finns
idag både vildsvin, prärievargar, kaniner, grävlingar, rådjur, pumor, örnar,
falkar, hägrar, starar, gamar och rikligt med fisk för att bara nämna några
arter. Lodi, en av de äldsta vinregionerna i Kalifornien Clay Station är en
annan av familjens vingårdar, belägen i vindistriktet Lodi. I mitten av
nittiotalet odlade familjen främst druvor i norra Kalifornien, men ville pröva
något nytt. I Lodi fann man en bit mark som aldrig tidigare rörts av en plog.
Vingården fick sitt namn efter ett historiskt stopp för diligenser under
Kaliforniens guldrush – Clay Station. Här experimenterade man tidigt med druvor
som nästan aldrig odlats i detta område – viognier och Syrah (druvor från södra
Frankrike), Malbec (från Bordeaux), Pinot grigio (från Italien) och petite
sirah (från Montpellier, Frankrike). Lodi är en av de äldsta vinregionerna i
Kalifornien, men också en plats där några av de mest moderna vinmakarmetoderna
utövas. Lodi är även Kaliforniens mest kända område för druvan Zinfandel, eller
Zin som den kallas i folkmun. I Delicato Family Vineyards vinportfölj ingår
varumärkena Gnarly Head, Irony, Brazin, Noble Vines, Stone Barn, Black
Stallion, Clay Station, Elvis The King, Fog Head, Loredona och Bucephalus.”
Inte ofta som viner i denna
prisklass gör mig så bestört på ett bra sätt. Två relativt ”enkla” viner som är
så brutalt goda. Det är det här som är extra kul med vin, det är inte svårt för
mig att gå till monopolet eller ringa mina världsliga kontakter och be de
skicka galet dyra viner och sen inse att de är fantastiska. Men var det värt
det? Då är det med glädje att finna viner runt 100 lappen och känna att detta
är riktigt vardagslyx och njutning. Det är detta som gör mig till en enkel vin
kille som egentligen bara gillar gott vin. Mot monopolet för dessa två viner de
behandlar alla sensommarkvällar med stor sensuell känsla.
Tack till.
www.enjoywine.se
Riedel
Ann för din keramik
Familjen på landet
Grödor från egen odling.
Kommentarer
Skicka en kommentar