Snälla Jättar & Galna Vikingar! #Enjoywine
Ännu en helg är gången. Med allt
från toppgastronomi till mindre bra matlagning. Från toppårgångar i Bourgogne
med kända Clos, till alltför unkna varma överjästa vita viner från annars anständig
mark. Kan inte annat än bli lycklig att plocka egenodlad sallad och örter några
meter från köket i Snickerboa. Kan samtidigt inte förstå att det serveras medioker
och totalt misskötta primörer som är så enkelt att tillaga, om de ens behöver
tillagas. Jag är stolt över att få ta del av vårt rika skafferi och dess natur,
skall med stor lusta försöka sprida enkelheten och kunskapen vidare för bästa
resultat. Det är återigen bevisat att en nödig kock som inte låter sina avslappnade
sinnen få tala, blir resultatet därefter, adderar vi sedan till att det är 40
lägg på fatet och det ser ut som någon har nyst över ”konstverket” då plingar
min varnings klocka för långe sen! Så hem till Snickerboa för att skapa kärlek
i ren Gastronomi!
Låt oss förföras av plattan från
MOBY denna kväll!
Fick lära mig i tidig ålder som
kock, att för många smaker i tallriken är inte bra! Det är som när tjejerna shoppar för mycket kläder på en gång. Förstod det sistnämnda utan att blinka! Med det första
var ju drömmen att tyckas få med så mycket smaker som möjligt, ett smak
fyrverkeri så gästen smaksinnen tog fart till månen, är inte det drömmen som
kock? - Kanske inte, eller absolut inte! Under årens lopp så får man större
respekt och ödmjukhet till dagens råvaror och dess tankar till bästa resultat
och inser att i Snickerboa är det sällan mer än 2 råvaror som får svara för
huvuddelen i en rätt, givetvis så kommer det till Sidekicks, i form av
”smakbroar” och förhöjare av olika texturer och temperaturer. Det är inte
alltid mängden salt som gör smaken utan hur saltet får presentera sig och i
vilken form.
”Loke, fornnordiska Loki, var
enligt Snorre Sturlasson en av asagudarna i nordisk mytologi, trots att han var
son till en jätte. Loke beskrivs som en positiv (men slug som alltid) figur.”
Ikväll så blir som vanligt i
Snickerboa, enkelt och gentilt. Jag börjar med att hälla upp kvällens första
bryggd i en cognacskupa. Tar mig en titt i glaset och ser att malten har det
bra. Låter skummet får ta sin tid och det är härligt krämigt. Valet av dess
glastyp var bra. Låter mig dofta lite försiktigt över kanten och direkt kommer en
kärleksfull doft av rostad kaffeböna, bitter choklad från Hermitage och en
ljuvlig karaktär av sval nougat, en viss nötighet lockas fram ut skummet. Det
är fantastisk att bara sitta och beskåda krämigheten och tjockleken på brygdens
yta. I mitt glas beskådas nu Munkebros Udgårdsloke Black Pilsner,
Danmark. Är det något danskarna kan så är det att brygga öl.
"Bakom Munkebo Mikrobryg står Christensen familjen. En familj där
tradition att brygga öl kommer från grytorna på södra Fyns gårdar. Nuvarande
generation Claus Christensen, som har arbetat som bryggmästare både i Danmark
och traditionstunga Bayern. Claus, som har en magisterexamen i biologi från
Köpenhamns universitet och en doktorsexamen i hälsa, ville fortsätta
familjetraditionen att brygga öl och deltog under sina universitetsstudier i
olika tävlingar. Han har vunnit flera mästerskap Danmark, Skandinaviska
mästerskapet i ölbryggning och lilla Fyn Championship. Sammantaget vanns det 21
medaljer under 4 år. Tidigare har han arbetat som forskare, försäljnings-,
marknadschef och sedermera bryggerichef för Camba Bavaria i de bayerska
Alperna. De letade efter en skicklig head brewmaster och valet föll på Claus
som utbildade bryggmästar lärlingar på nya stilar och sätta nya recept
tillsammans för deras upproriska sydtyska brewpub, produktionen fördubblades,
jäsning av deras öl förfinades och Claus återvände till Munkebo (byn där han
uppvuxen och bor) med nya kunskaper om de bayerska bryggeritraditioner och
startade sitt eget bryggeri Munkebo Mikrobryg. Senaste priset Claus och Munkebo
Mikrobryg belönades med är årets Danska bryggare 2014 och årets Danska ölnyhet
över 6 % 2014 av Danish Beer Enthusiasts (23/3-2015). Området kring Munkebo är
fylld med minnen från våra skandinaviska vikingaförfäder. Munkebo har flera
gravhögar, och det byggs nu ett vikingaskepp i Ladby. Fladen vid Munkebo var
ett viktigt skydd mot havet för vikingaskeppen. Fartygen släpades 800 meter
landvägen till Odense Fjord via Munkebo där Fyns vikingaflotta samlades innan
dess räder. Därför är alla namnen på Munkebos öl tagna ur vår nordiska
mytologi”
Första rätten blir varmrökt lax
med stekt rödbetsblast, färskpotatis, vitsparris och ängssyra. Laxens sälta
blev direkt en god vän till ölets typiska underjästa stil, jästigheten kom fram
på ett behagligt sätt i brygden. Den typiska pilsner stilen blev tack vare
rödbetans (blasten) bitterhet tydligare än väntat! Ölen har till början en intrigerad bitterhet,
den lyfts fram ännu mer av sparrisen inverkan. Sötman i maltens kropp är lite
tillbakadragen och den lockas fram med att jag skivade en rödbeta över potatisen
och lät betan tempereras till ljummen grad, för att ta fram den mycket goda
sötman som finns i betor. Ängssyran toppade ölen och rätten på bästa sätt, blev
som en refresher i min gom för varje gång jag stötte på den. Känner mig lite
som en viking med ytterst moderniserat liv när jag tillsammans med Miss E
njuter av fisken och ölen. Gott helt enkelt.
”Det är inte alltid mängden salt
som gör smaken
utan hur saltet får presentera sig och i vilken form.”
Grillen råkade var varm från
tidigare på dagen, så medans vi njöt av fisk och öl så ljummade jag på en bit
bättre ost av Franskstil och härkomst. Lagom till första rätten var uppslukad
och kvällens vin blev dekanterat så var osten lagom varm och krämig. Vinet
dekanterade jag sent enbart för att jag vill ha en stygg början på första
glaset. Återkommer till varför lite senare. Upp på en bräda och fram med en
egenhändigt skapad marmelad på plommon, lagerblad och långpeppar. Så stod
kvällens andra rätt klar. Ursprunget till Brie är okänt.
För att skapa en ost som Bire de Meaux använder man sig av 25 liter komjölk som
får ta på sig en dräkt av Pencillinum Candidum och det tar ca 7 veckor för att
få en perfekt lagrad ost, beroende på säsong och temperatur. Denna ost blev
klassad inom AOC 1980. Perfekt krämig skedas osten upp på tallrik och en större
skopa med den kryddiga och söta marmeladen. Efter första tuggan, så är nu
gommen redo för ett storartat vin. I karaffen väcks nu sakta men säkert en
snäll jätte upp ur sin skönhets sömn.
Låt mig få presentera jättarnas vin 2008 Barolo Fontanafredda La Rosa. I folkmun så säger vi att Barolo är som en snäll
jätte. Och det stämmer återigen. Med några försiktiga svängningar får nu en del
av vinet lämna karaffen och bereda sig i det stora Nebbiolo glaset. Vinet är
till en början bråkigt och stökigt, men med en bit varm ost och tillhörande
sötma så vänder vinet sida omgående. Vinet är slutet med all sin rätt, och
kommer med sanna ord bara bli bättre och bättre med åren, men denna kväll kände
jag för lite bråk och käftsmällar av bättre rang. Ostens sälta och krämighet
trollband vinet och fram skyndades nu en viol och nypon ton, påföljande
kryddighet adderas snabbt upp ett snäpp av marmeladens aromatiska smaker. Vinets
körsbärstoner tillsammans med vackra moreller och vinets fat är en
kärlekshistoria i sig. Summeringen är enkel denna kväll. En käresta, en ost, en
bättre flaska vin och en solnedgång som värmer upp vår vik och glimrar så
vackert i vattnet. Resultatet blir evig kärlek till vinet och dess historia
vingslag.
”Vinet dekanterade jag sent,
enbart för att jag vill ha en stygg början.”
”Anrika Fontanafredda är en av giganterna i Piemonte och för många
synonymt med ursprunget. Och som i alla bra historier började det hela med
kärlek. Italiens förste kung, Vittorio Emanuele ll, köpte egendomen till sin
älskarinna Rosa som blev grevinnan av Mirafiore och sedan fick vingården La
Rosa uppkallad efter sig. I Serralunga d’Alba vinifieras alla viner under
Fontanafredda etiketter, närmare 7,5 miljoner flaskor per år. 3,5 miljoner av
dessa är det söta mousserande Astivinet och 750 000 är Barolo. Mängden till
trots är det idag experimentlusta, innovation och modernitet som driver
Fontanafredda framåt. Mycket tack vare vinmakaren Danilo Drocco och de nya
ägarna Oscar Farinetto & Luigi Bafiglio. Med Danilo i spetsen görs idag
viner med fokus på frukt och drickvänlighet utan att tappa ursprungstypicitet.
Med tanke på just ursprunget lanseras 2011 en ny vinserie, Mirafiore, med
filosofin att ta Barolo och Langhevinerna tillbaka till sina rötter.”
Medans jag fortfarande doftar
viol och moreller, så skall jag inte hålla er fast längre. En tripp på flakmoppen
till närmsta monopol blir det. Upphandling av dessa drycker är ett stort måste.
Tack till.
Riedel
Råvaror från känd grossist.
Örter och skott från egen trädgård.
Kommentarer
Skicka en kommentar