Hummern gör mig galen! #Enjoywine
Grillen är framme! Det är nu som
min och de stora gillmästarnas säsong sätter fart. Med en ny införskaffad,
galet stor grill så skall sommaren vara räddad. Och nu är det som så, jag
känner på mig att Ullaredsstekarna ligger redan steget efter. Jag är kittat
från topp till tå, ny grillvante, termometer, glacespray och en hel låda med spännande
verktyg för bästa grillresultat. En Rök åkte med i köpet så nu ni. Det skall
rökas så indianerna på andra sidan vattnet kommer att dansa. Galet vad taggad
jag är för grillsäsongen 2015. Känner att det är denna sommar som jag kommer att
slå igenom på den stora grillscenen och bara kötta. Herr Jureskog kommer
framstå som en söt vegokock! Nä då Johan är kung av grillning, hur bra jag än
blir. Så med en ödmjukhet ställer jag mig nu och grillar allt jag kan. Återstår
bara att se, om det blir ätbart! Glad sommar på er alla där ute för nu kör vi!
Sparris är fortfarande på tapeten
och jag kan inte hålla mig borta från den, så denna afton sjuder jag den i ett
varmt, sockersaltat vatten med stänk av äppelcider. Medans sparrisen inväntar
sitt bad så hänger fänkålsflarn på tork. Hummern har fått koka sådär precis
lagom så köttet börjar få en fastare textur, men absolut inte så tillagningen
får gå helt igenom, måste få känslan av havsvatten och sälta när jag biter mig in
till mitten av klon. Hummern och sparrisen kommer ha ett samröre med stekt lök
o hummerbuljong, stekt kapris och en drös av krasse. Låter alla smaker få falla
på tallriken för att det skall kännas naturligt. I glaset sen en kortare tid
tillbaka, har vi ett strålade vin från Ventetien och Producenten Azienda
Agricola Gini. Har kluddrat ned massor om denna producent i flera av mina
krönikor och tycker att vinerna går från klarhet till klarhet. 2014
Gini Soave Classico har vi i glaset! För många år sen, så sa sommelierstjärnorna
att vita viner kunde Italienarna inte göra. Tur att jag inte lyssnade på dem
och fattade mig ett eget tycke. Personligen så tycker jag att vinerna från fotbollens
övre ben levererar kanonviner av vitt inslag. 100 % Garganega fyller min gom
och det är inte så att jag blir besvärad av att inta stora svala klunkar av
detta vin, ett vin som för övrigt ligger i tiden.
Doften är stor, med inslag av
mandelträd, äppelblom och rostade nötter, frisk frukt och en livlighet vimsar
omkring i min nos. Smaken är elegant, väl balanserad kropp, men örtig och
fruktiga toner. Vint smakar länge och gott, de finstämda mineraliska påslagen
är guld för vinet som känns friskt över hela smakpaletten. Varför jag lämpar
detta vin till min rätt är egentligen inte så överraskande eftersom jag lockar
fram vinet frukt mer genom att ha ”lite” för mycket salt i hummerbuljongen och
kaprisen, på så sätt dämpar jag vinets syra och fukten blir mer sedd.
Sparrisens påtagliga syra och äppelvinäger kommer en in som en balanserare till
rättens sälta och ser till att ingen smak tar över för mycket. Fänkålens läckra
textur är egentligen till för två saker, frasigheten i munnen känns skön och
anis tonerna som är betydligt mer framhävande nu än i färskt tillstånd gör att
vinets nötighet blir tydligare. Hummerns inverkan på vinet är egentligen bara
för syns skull, de övriga smakerna omkring utgör rätten. Men här vill jag ta
fram havets läckerhet i sälta och rena smaker. Färska örter är inget hot mot
viner överlag bara det inte bli för mycket av dem. I denna presentation så blev
krassen de gröna, vegetabiliska mot rätten och fick upp en ”bitterhet” som inte
gick av för hackor. En komplett rätt med ett komplett vin, svårare än så gör vi
det inte ikväll!
”Gini räknas till en av de allra bästa producenterna i Soave. Denna
familjeägda vingård har odlat vin i Monteforte d’Alpone i Soave Classico i mer
än 400 år. Idag leds egendomen av bröderna Sandro och Claudio Gini. Familjens
eget motto är ”kvaliteten framför allt” och detta visar sig i deras viner som
är gjorda med extrem omsorg och noggrannhet i alla detaljer från vingård till
buteljerat vin. Gini förfogar över ett flertal unika vingårdar av högsta klass
som inte bara är mycket välskötta utan också extremt gamla. Till exempel
vingården Contrada Salvarenza har garganega-stockar med en genomsnittlig ålder
på 100 år!
När vingårdarna behöver omplanteras köps aldrig nya stockar in då Gini
anser att det inte finns tillräckligt bra material på marknaden. Istället
ersätts vinstockarna individuellt när de dör med sticklingar från de egna
gårdarna. De unika vingårdslägena som Gini förfogar är före detta vulkaner
vilket ger en ovanligt mineralrik karaktär till framförallt La Froscá och
Contrada Salvarenza. Monteforte d’Alpone har ett något kallare klimat än
merparten av den odlade arealen inom Soave. Det gör också att druvorna hänger
längre på klasarna och därmed också tar upp mer näring och mineraler.”
Grillen är i toppform och röken
åker ned bland kolen och det infinner sig en toktrevlig doft omgående på terrassen,
en plåt med hummerklor och räkor får falla ned på gallret. Låter ena kanten på
grillen få ge plats till citronerna. På med locket och tempen samt tjockleken på
röken blir bara allt grövre och mer ingivande. Ställer Miss E med en drink och
en skål med nötter bredvid, för att hålla lite koll. Jag traskar in i köket och
tänkte slå ihop kvällens dipp sås, river några fermenterade vitlökar ned i en
bunke med tempererade äggulor från Hagglarps gård. Vevar ned örter och rostade
hasselnötter. I en fin stråle av bästa gräsiga olivolja låter jag ingredienserna
få sluta sig tillsammans och ingå äktenskap. Låter dippen få stå till sig
medans jag får in en plåt med varma skaldjur och en söt doftade citron, i ett läge
som detta tror jag att man ”bralla” på sig, att smaker kan göra en så euforisk
det är bara fantastiskt. I kunskapshyllan så står kvällens andra vin och få
temperera sig. En klassiker till Rosé vin blir det, och inte mindre än Rivettis
underbart goda.
2014 La Spinetta Il Rosé di Casanova. Rosé när det är som bäst,
ser i bland mina anteckningar att jag givit betyget 8,2–8,7 på min 10 poängs
skala genom åren och det är inte fy skam. Vill flika in här att jag inte är den
typiska rosé drickaren om enbart dricker rosé när vårvärmen tittar fram och det
skall stekas på byns uteserveringar. Jag njuter gärna av ett gott glas på
sommaren, men har alltid en fl. rosé kyld i källaren året runt. Lova mig att Ni
provar Ravettis rosé till julskinkan med sötstart senap och nybakt vört. Det
kommer att bli dansant i Era munnar.
För nu återgår till de vårens vackra
tid och det med att enligt metodiken ta ut svängarna med vinet. Klart och
ingivande är det första som slår mig när jag speglar mig i vints glans. Tar en
sipp och minns direkt sista gången jag smakade på detta vin, det poppar upp
dofter och smaker som jordgubbe (öländsk) såklart, vildhallon som bombarderar
min gom adderar till en ettrig mineralitet som gör vinet så friskt och gott.
100 % Sangiovese har med sin charm och kraft givit grunden till vinet. Handskörd
och skalen får njuta i någon timme eller så innan skalen och musten skiljs åt.
4 månader i ståltank innan vi vintörstande får ta del av vinet. Jag har inte
sagt det till någon men har lagrat La spinetta rosé i några årgångar tillbaka
och det är enbart sanning att rosé av kvalitet kan utan problem sparas något år
eller två för att kunna sjunga ut alla sina toner.
Innan vinet är slut så skall vi
spara ett glas till kvällens andra rätt. Hummerns klor och räkor har svalnat av
och dippen är på bordet, några stänkt av söt och varm citron gör allt gott för
vinet. Jag känner på mig att avslutet på denna middag kommer resultera att jag
blir burdus. Rökigheten från skaldjuren är perfekt och tack vare rökens
inverkan så kommer sötman fram ännu mer i köttet. Vinet är lite försiktigt till
en början och känns lite skrajset inför de tunga och feta smakerna. Men här
serru kommer citronen in i bilden och lägger sig som en gentil och inbjudande
smakbro mellan vinet och skaldjuren, citronen bygger upp vinet och vinets syra
och frukt växer, på så sätt så kommer rökigheten inte att ta över. Fetman i
dippen med sin rostade ton av hasselnöt smeker vinet så fint att jag får
ståpäls. Älskade grill du är min bäst vän, och jag lutar mig tillbaka för att sörpla
vidare på nästa klo, sprida citronens nektar över hela mig, och dubbeldippa i
min sås så många gånger jag bara vill.
”Usch så burdus jag blir över ett
glas vin och en rökt klo.”
”Azienda Agricola La Spinetta ägs av familjen Rivetti och har sitt
ursprung i Castagnole Lanze, Barbaresco. Här tillverkades det första vinet
1977, en vingårdsbetecknad Moscato d’Asti. Idag är La Spinetta långt mer känt
för sina kraftfulla men eleganta röda viner, och från fler ursprung än
Barbaresco. År 2000 gjordes det första vinet på Campé i Barolo, 2001 startade
arbetet i Toscana på Casanova och 2011 köptes anrika Contratto i Canelli för
produktion av mousserande vin enligt traditionell metod av Chardonnay och Pinot
Noir. Oavsett i vilket ursprung La Spinetta arbetar är det alltid typiska,
inhemska druvor för området som gäller. Arbetet i vingården är prioriterat för
att nå den druvkvalité familjen kräver för sina viner. Lågt skördeuttag och
grön skörd under sommaren är nyckelfaktorer. La Spinetta arbetar traditionellt
med hästar i Cru-vingårdarna, helt utan bekämpningsmedel och till 75 %
biodynamiskt. Flera gånger har man tilldelats tre glas i Gambero Rosso och 2001
utsågs La Spinetta till Årets Vinhus av guiden.”
Låt nu inte mig störa mer denna
dag, lunka ned till monopolet och gör ett behagligt inköp av vårens bästa
Rosévin och varför inte låta er övertalas om att köpa en fl. Soave till höstens
tryffelrisotto med gillad pilgrimsmussla. – Ja varför inte!
Stort tack till www.enjoywine.sewww.enjoywine.se
Keramik från @madeinare Anna-Karin Edholm &
Karin Eriksson
Råvaror från känd grossist
Miss E för stålande inrökning av
salong punchverandan
Till mig själv för dåligt bordsskick.
Kommentarer
Skicka en kommentar