Dessa drycker skall jag bjuda Tomten på! #Enjoywine

Huu! Flyttkartonger, lådor och stök! Men snart vi på väg mot vårt nya stora hus med DET stora köket, den stora matsalen och den stora vinkällaren. Så det får vara lite stökigt i lilla Snickerboa några dagar till! Men mat behöver man, så jag fick rensa av bänken i köket och tar fram lite goda saker som skall förgylla våra gommar denna afton! Ett nytt parti kvalitets drycker har anlänt till boa, så med glädje är kvällens två drycker utvalda. Ett vin och en spännande öl väntar på oss. Så denna kväll skalas två stora fina humrar, och redan här kommer jag säga emot mig, hummer är något jag gärna äter plain, kanske en grillad citron och en hemslagen majonnäs för att lyfta fram renheten från hummerköttet, men hummer har så många sidor av smaker, och är även en fantastisk vän till andra ingredienser. Börjar med att bryna smöret i pannan för att få fram en nötighet, lägger sedan med citronen, som får en mjukare syra och sötma om den får ligga med i pannan en stund. Ned med två humrar som får gotta sig en snabbis i smöret. Vill ha en ljummen yta och ett svalare inre på hummern, får absolut inte bli seg eller torr. Ett uns av torkad chili strös över havets röda guld, vet att den lilla hettan kommer bli en evig vän med kvällens vin. Svart rättika skivas tunt och får mjukna i en god olja med en skvätt vinäger. Hackar ned några salta och perfekt beska oliver som kommer att få stå för sältan i rätten, stekt sallad i soya blir den som vanliga asiatiska stilen på rätten, varför inte riva lite pepparrot och kokosnöt över salladen. Jag saknade friska på tallriken, precis då vände jag mig om för att se om Miss E hade det bra mellan flyttkartongerna och där satt hon med en mogen pomelo, perfekt tänkte jag och adderade till några små klyftor av den så goda och underskattade frukten. 
Kvällens vita vin är 2011 Firesteed cellars Riesling. Som de flesta vet så har jag större delen av mitt hjärta i California och dess grannar. Oregon är ett område som bara växer och växer, både i Arial och kvalitet. Här finner vi idag friska, fräscha vita viner till silkeslena och sensuella röda viner. Oregon och Willamette Valley är att räkna med. Började jobba med detta vinhus för ca fem år sen, har följt vinerna med glädje och kan bara utrycka mig som så att vinerna går från klarhet till klarhet! Jag får kalla detta vin för skolboks Riesling i jänkar klass. Vinerna får inte samma petrolium stil eller ”fylliga” sötma som vi finner i Europeisk Riesling. Vinet är klart och vackert att beskåda, doften är glädjande, det är fina fruktiga dofter som anstötar min nos. En drös med exotiska frukter som Yozo, klementin, soldränkt varm citron. Jordmånen gör att vinet får stadiga mineraliska smaker och ger vinet en bra ryggrad och god balans. Syran är påtaglig till en början men lugnar ned sig fort. En viss krispighet gör vinet ännu mer spännande. Det som gör mig glad är att jag finner en röd tråd genom vinet. Hela rättens smaker lyftes minst en gång tack vare vinet, salladen blev krispigare, hummer köttet smakade mer helt enkelt, Yozon gick perfekt i ihop med vinet frukt och mineralier. Olivens sälta kom väldigt bra överens med vinets syrliga inslag och cocosnötens feta drag, tog fram den exotiska stilen i vinet till fullo. Rättika är en sann gentleman, smakar inte så mycket men är en vägledare och smakbrygga till många anrättningar precis som här. En glad rätt med ett glatt vin, kan inte gå fel.      

”Firesteed Cellars beläget mitt i Willamette Valley startades för drygt 20 år sedan av Howard Rossbach som i ett tidigare liv var exportansvarig för bland annat Ramlösa i USA. Filosofin har varit och är fortfarande att producera viner av exceptionellt hög kvalitet till bästa möjliga pris. Man är certifierade enligt Oregon LIVE (Low Input Viticulture and Enology) vilket är det första seriösa hållbarhetsprogrammet i USA som i sin tur har blivit certifierat IOBC (International Office of Biological Control). Drygt 20 år är lång tid för ett vineri i Oregon vars vinhistoria är väldigt ung. Då fanns det bara en handfull vinerier i Oregon, idag har antalet vinerier och odlare ökat nästan hundrafalt. Under den tiden som Firesteed funnits har man etablerat sig som en av de största producenterna i Oregon av Pinot Noir, Riesling och Pinot Gris. Efterhand som rankorna blivit äldre och man sakta köpt ny mark i regionen har också kvaliteten på vinerna höjts. Stora volymer, hög kvalitet på druvor, ett nytt vineri samt en vinmakare som kan jorden sedan barnsben borgar för jämn och hög kvalitet årgång efter årgång. Att man dessutom har funnits såpass länge i området betyder också att man inte har behövt investera enorma summor när man köpt land vilket innebär att man kan ha en aggressiv prissättning på sina viner i jämförelse med sina grannar. Den senaste expansionen gjordes 2006 då man köpte ett stort område i norra Willamette Valley kallat Erratic Oaks. Ett drygt 50 hektar stort område omringat av uråldrig skog av främst Ek och Redwood. Jordmånen är mager och järnrik med en hög andel sand uppblandat med mineralrik blålera. Här har man varit tvungen att stängsla in hela odlingen då förekomsten av framförallt Björn har hotat rankornas fortlevnad. Vinet från Erratic Oaks kännetäcknas av en tydlig mineraltet i kombination med knivskarp ren frukt.”

 Nu skall det serveras en barnsligt god dessert samt en otroligt spännande öl Baladin Café Nöel. Att Sverige har blivit ett ännu större öldrickande land är roligt, att den ”stora starken” är totalt borta. Vi kan idag betala mer än 100 kr för en flaska öl på bolaget, det gör mig ännu gladare. Det är heller inte konstigt att ölen har en kropp över 10 % i alkohol och enbart smakar gott. Tänk er tiden med den där burken med stora djuret på som hade en alkohol över 7 %, det smakade kanske mer än inte så att säga! Vi har även många ölnördar att tacka för denna kunskap sprids i vårt avlånga land. Fick ”order” om att skriva några ord om denna bryggd innan jul och nu förstår jag varför. Tänk er att njuta av en öl som denna till julbordets alla smaker, snacka om kameleont öl. Men ikväll blir det inga smaker från ”gottebordet” ikväll tar jag en bränd och ljummen Brieost, värmer en kanelbulle och skivar upp den, gör en sats med hjortronmylta och avslutar med vaniljglass och chokladkulor, snacka om enkelhetens storhet. Ostens krämighet och sälta. Glassens söta och kryddiga stil. Bullens värme och smörighet. Hjortronen som de skall smaka. Lägg till texturen i chokladen en snygg bitterhet från kakaobönan. Löjligt gott.
Denna öl får mig att inse att livets är ganska behagligt, direkt kommer en kryddighet av julstämning. Ölen tar sig an min näsa, ölen vill absolut inte sluta dofta. Anstrykningar av choklad från Hermitage, nejlika, kryddpeppar, torkat apelsinskal och såklart kaffeböna, ölen är bryggd tillsammans med bönor från det historiska rosteriet Vergnano. Ölens kropp är krämig, välskapt och balanserad, smakar mycket och länge. Glassens krämighet lyfter upp ölens kryddighet, chokladens inverkan på tallriken gjorde att ölen levererade ännu mer i smaker, kanelen från bullen tog fram en kryddträdgård i ölen så det slutade med att jag bara satt och log, kunde inte förstå att rätten tog slut så fort! Ostens syra och sälta ”lättade” upp ölens textur och njutningen sköt i höjden. En öl som jag med nöje kommer att inskaffa en låda av. Dricka några tillsammans med familjen under julen, vet även att ölen kommer att göra sig utomordentligt till roquefort, knäcken, dadlarna och allt annat gott på julbordet. För att inte tänkta sig hur den kommer att smaka efter några år i källaren. Tänk er att köpa en flaska av denna brygd för knappa 40 kr och sen får en ännu större upplevelse om tre, fyra år. Då är de 34,90kr väl investerade. Skål på er och njut!

”Teo Musso, mannen bakom Baladin föddes 1964 i Carrù, en liten by i Langhe, Piemonte. Familjen har en lång tradition av att bruka jorden och hans far är vinmakare. 1986 öppnade Teo Le Baladin, en pub som fokuserade på musik och öl. Han lyckades samla ihop över 230 olika ölsorter från hela Europa. Efter att ha träffat, och praktiserat med, Jean Louis Dits från Brasserie à Vapeur och Christian Van Verbeerk från Chimay blev Teo sugen på att börja brygga sin egen öl. 1996 föddes så Birrificio Le Baladin; tillsammans med ett antal andra Italienska mikrobryggerier (Birrificio Italiano, Centrale Della Birra, Birrificio Lambrate, Vecchio Birraio, Beba…) var Teo en viktig del av den moderna Italienska mikrobryggerirevolutionen. Man växte snabbt från det lilla brygghuset som klarade av 5hl, till ett som 10hl, sedan 25hl och nu har man ett nytt bryggeri. Teos inställning har alltid varit att öl ska drickas till mat. Han använder en liten mängd humle, då han hävdar att humle inte fungerar speciellt bra med mat, och experimenterar mycket med mältning, jästsorter och kryddor. Le Baladin är helt självförsörjande på malt och de arbetar ekologiskt.”




Tack till www.enjoywine.se
Tallrikar från Karin Eriksson
Glas från Riedel
Kärlek från mig. 



    



Kommentarer

Populära inlägg