Maffia höstviner! #enjoywine
Ett ruggande
och kallt regn smattrar mot vårt fönster. Så denna kväll får Snickerboa se till
att leverera värmande och höstlig gastronomi. Det är ett kylslaget Stockholm,
vi drar oss gärna in i våra lyor, tänder massa ljus, tänker tillbaka på
sommarens högvärme. Men vi tycker samtidigt att hösten är ganska mysig. För det
är hösten, mysig och vacker med alla skimrande färgen. Att ta på sig en extra tröja är inte längre
ett besvär, utan att det i den där stickade tröjan mysfaktorn höjs avsevärt.
Jag kommer att
hålla kvar vid skaldjuren en tid, det är ju så gott! Det bästa är att smaken är
så fantastisk samtidigt känns det lyxigt att få hålla på med havets läckerheter.
Så mycket färskt och höstligt blir det i kvällens första rätt. I köksluckan
läggs nykokt hummer, Fröja lax, persilja, dill, krasse, fänkål, lime, sjögräs
och hibiskus. Vid servering så hälls en ostronjuice över skapelsen.
I glaset
denna kväll blir det en klassiker, kan inte annat än att associera till Kapten
Haddock när denna form på flaska kommer in. Ber om ursäkt för detta. Men det är
något vi får leva med. Och som alla förstår då så är det inte mindre än 2013
Juliusspital Riesling, Trocken Würzburger Stien, Franken, Tyskland. Skolboks
Riesling är det första som flyger ur mig. Torr, elegant, perfekt balans mellan
ungfrukt, gröna äpplen, omogen lime, och skalet från en solmogen persika.
Mineraldriven, men visst är det en aromatisk ton som leker med min nos. Krispigt
som en frostig morgon i vackra Jämtland. När klunk nr två intas, så får jag en
känsla av att vinet behöver hummers sötma och ostronets sälta för att de
aromatiska delen i vinet skall blomma ut, sagt och gjort så inföll alla mina
önskningar om hur den perfekta kombinationen är skapt. Sesamfrön som rostades i
torr panna blev som pricken över i:et i denna rätt. Kan inte annat än buga för
den ”asiatiska” gastronomiska stil som passar så bra till denna typ av vin.
Vinifireringen sker under ca 30 dagar. Handskörd är ett måste i den svåra
terräng som druvorna växer i. Mycket noggrann selektering sker i vineriet. Det
som är intressant för vineriet är den speciella hissen där druvorna får i olika
steg med gravitationens krafter ”flyttas” ned från ungefär 13 meters höjd, allt
detta för att slippa ”stressa” musten under jäsningen med pumpa om druvjuicen.
Vinerna får tillsammans med sin jästfällning vila på stora fat innan
buteljering!
”Juliusspital är en stiftelse som
grundades år 1576 av ärkebiskopen Julius Echter von Mespelbrunn i Würzburg.
Stiftelsen har under åren byggts upp genom frivilliga donationer och är idag
med sina 170 hektar en av Tysklands största vinegendomar. Juliusspital äger
betydande delar av distriktets yppersta vingårdar som t.ex. Würzburger Stein,
Iphöfer Julius-Echter-Berg, Escherndorfer Lump och Randersackerer Pfülben. Alla
pengar som tjänas in återinvesteras i stiftelsen som driver ett sjukhus och ett
ålderdomshem”
6 veckors
hängd Svensk högrev från känd bonde, fick i ugnen gotta sig länge och väl till
en innertemperatur på 52 grader. En väl reducerad rödvinssky med långpeppar och
rostad vitlök napperades vid servering, torkad jordärtskocka med skuren svart
tryffel samt en kräm gjord på resterna av jordärtskockan. Salladskål som fick
bryna sig i hög värme tillsammans med citron, vitlök och örter. Enkelt men goda
smaker. I dekanteringskruset stod nästa pjäs klar för att bombadera våra gommar
med smaker av kvalitet. Men en druvblend bestående av 85% Cannonau, 5%
Carignano, 5% Bovale Sardo, 5% Malvasia Nera. Vinifireringen sker i separata
tankar och efter att blenden är gjord så vilar vinet på fat i nästan 2 år, för
att sedan läggas ytterligare 1 år på flaska innan vi som vinälskare kan avnjuta
vinet. 2009 Turriga. Låt mig säga så här!
Vinet är Maffigt och såklart
kommer vinet från Sardinien. Alla druvor kommer från vingården Turriga, har
perfekt exponering för bästa mognad. Doften är stor och komplext. Kryddig i
smaken med toner som långpepparns sötma, cacao och torkade mörka bär. En riktig
tuffing, är vad vi har fått i glaset, men jag vet att vinet går att tygla med
bra gastronomi och efter första tuggan så är vinet lent som en nypolerad
Ferrari. Tanninstukturen är med genom hela gommen och blir den smak i vinet som
styr upp hela upplevelsen. Köttets textur och smak tog upp kampen med vinet, om
vem som skulle visa vägen på smakresan, resultatet av detta blev i stället ett samspel, som hade fått Andrea och Sarah Brightman att se ut som amatörer. Sötman i
krämen och de rostade jordärtskockorna blev galant bra till vinet, vinet har en
bra balanserad röd frukt som behövdes flörtas med och det gjorde kockan
perfekt. Tryffelns uppgift gick till att bara lyxa runt tillsammans med vinet
och det är tryffeln proffs på. Jag ville se vad vinet gick för redan i "ung" ålder och därför åkte salladskålen in med syrliga smaker i ugnen. Och vinet
visade upp sin kraft med att bemästra syran och örtigheten på ett mycket
elegant sätt. Behöver inte säga mer än att tallriken blev totalt länsad på allt
och glasen fanns det inte en droppe kvar. Med ett leende på läpparna och en
nöjd gom så insåg jag direkt att jag provar viner från Sardinien alldeles för
sällan!
”Cantine Argiolas är en liten
familjeägd vingård. Gården anlades för 60 år sedan av Antonio Argiolas. Sedan
1989 drivs firman av Antonios söner Franco och Giuseppe. Egendomen ligger på
södra Sardegna vid byn Serdiana strax norr om Cagliari. Den omfattar 200 hektar
varav 100 hektar utgör vingårdar och 25 hektar är planterade med olivträd.
Produktionen är lika fördelad mellan röda och vita viner. Man gör vin på
samtliga Sardegnas lokala druvsorter. I hård konkurrens med firmor som Sella
& Mosca och Santadi anses Argiolas tillhöra öns bästa vinhus. Som vinmakare
konsulteras Giacomo Tachis. Filosofin är moderna och internationellt anpassade
viner tillverkade på lokala druvsorter. De vita vinerna är friska, fruktiga och
välgjorda. De röda för tankarna till Spaniens mjuka och mogna viner, mer än
italienska. Argiolas toppvin heter Turriga och görs i mycket begränsade volymer
under gynnsamma år.”
Vinerna finner Ni på bolaget, men under mycket kort period. Ser att idag finns båda vinerna på Regeringsgatan, Stockholm.
Glas från Riedel och porslin från Calle Forsberg.
Kommentarer
Skicka en kommentar