Påvens vin i #älskaåre

…In med den sista buteljen för kvällen och det är en upplevelse att dricka vin från familjen E.Guigal. Etienn Guigal är grundaren till egendomen och året var 1946. Marcel som är sonen fick i tidig ålder, redan som 17 åring ta över ansvaret. Idag är det Philippe som tillsammans med sin far Marcel som ansvarar för vinmakeriet.  E.Guigal tillsammans med S Ogier, Chapoutier, Alain Graillot, Perrin räknas till mina topproducentet i Rhone. Vinet som fått ligga och ”skapats” i stora ekfat (två år). Givetvis dekanterad i Magnumkaraff och de syndigt stora Syrahglasen fylldes upp. Och detta kändes helt rätt att avlsuta med ett vin som detta  2006 E.Guigal Châteauneuf-du-pape. För att vara en 06:a så har en fin mognadsfas börjat ta vid och den skarpa röda nästan oxblodstonen, mer gått över till de lite mer dova och mjuka rödton. Vinet är bara vacket att titta på. Doften är lätt rökig, varma stenar, rustik röd frukt, lätta antryckningar av fat. Vid smaken är vinet fortfarande bitigt, lite stökigt, men efter en stunds flörtande så öppnar vinet upp sig, visar sig från sin bästa sida och de där lite nymalda pepparn från min Peugeotkvarn är fantastisk. Vad kommer in på den sista serveringen om inte en mäktig bit Secreto Iberico (grillad på bakgården) med bakade och skalade Pimentos, en väl reducerad sky med stekt potatis. Köttets feta textur blev väl möt av vinets kraftiga och påtagliga stil. Det var som vinet bara fick andas ut och från att varit ett obehandlad tygstycke till att bli en en bit Kashmir. De söta i paprikan fick ta hand om den lite svårflörtade frukt om finns i vinet och med ett resultat att tallrikarna var väl avskrapade och glasen fort tomma så kändes detta som en lyckad anrättning. Mätta och glada så traskade vi vidare ut i vinterns mörka natt och hur Calvadosen framför brasan sen smakade, det är en annan historia. Ett Åre som alltid ligger mig varmt om hjärtat!