En "tjurig" Konung & en vals i Salzburg

(Text från 23:e sep 2014) 

Regnet står som spön i backen, tittar ut genom Snickeboas ena fönster och inser höstens tid han anlänt, det regnar så hårt ute så att billarmen går igång, en kvinna går nedför gatan med sin lilla jycke, som absolut inte vill ta en promenad i detta väder! Tur att på Barolo-tiden är här. Barolosäsongen för mig innebär, grytor, lingon, tryffel, anka, vaktel och vilt, rotfrukter, inläggningar med såklart tillhörande robusta viner. Det är även nu vi köper det sista flaskorna Rosé på monopolet, lägger undan för att till vårens knoppning vara först ute med god Rosé, som för övrigt vinner mycket på att ligga svalt och mörkt under ett år. Denna afton i Snickerboa så kommer det serveras vaktel som fått                                                                     gotta sig med brynt smör.

Höstens kantareller smakar som bäst nu och jag kommer att på två vis tillaga skogens gula guld. Svarta Belugalinser som sjudit i rött vin och örter. Skroven från fågeln har fått göra sin insats i att bli en smakrik buljong som med minst lika delar grädde fick stå för kvällens ”nyttigaste” ingrediens (här får vi inte glömma att anklevern fick smältas ned i den gräddiga såsen). Morötter från landet har i några veckors tid fått ligga i burk tillsammans med en klassisk lag för att få                                                                                                                en viss syra i rätten. 

Tillbaka till kantarellerna, en näve kantareller torkade jag under natten i ugnen för att sen göra sig hemmastadda med belugalinserna, den andra näven med kantareller rökte jag snabbt under lock med smak från hassel.

Ut först av de två vinerna som pippin skulle få simma tillsammans med är 2010 Domaine Chaterine & Pierre Breton ”Les Perriéres. För mig är detta vad Loire står för! Talar och skriver om det ofta, Loire och dess Terroir är något speciellt. Kärleken och känslan att känna rötterna i vinerna. Citerar parets filosofi om hur vingården skall skötas – ”för att kunna framställa bra viner måste man älska jorden rankorna växer i”. Vinet har en koncentration som är helt fantastiskt, redan i nosen så är vinet komplext och välbalanserat. Ett lättare utryck och scenarier föreställer jag mig att doften är precis som att snubbla ut för en kulle rullandes, min nos får en släng av nyponbuske, nässlor, björnbär, vita vinbärsblad, skogshallon, en drös med timjan, rosmarin och innan min sista kullerbytta så hinner jag med att få en gammal ekplanka med i paletten, som legat i solen och gassat sig. Ett vin med mycket inlevelse och vinet kommer sätta står i mitt vinhjärta. Smaken är elegant och dess innehåll i doften avspeglas på alla goda vis i smaken, vinet har en speciell mineralisk ton som gör vinet perfekt balanserat. Druvan i vinet är 100 % Cabernet Franc, en druva som tycker om att frodas runt om i Loire och på dess vackra sluttningar. Rankorna har en ålder på 60 år och producerar fram kraftfulla druvor år efter år. Mycket visdom i dessa rankor. Druvan som tas hand om på bästa sätt från vingård till flaska, får innan butelj forma sig på Fransk Ek i 2 år. Snacka om välformat vin. Tänk er nu ett vin med gentil kraft och elegans. Den smörstekta pippin med den gräddiga såsens salta sida förförde vinets mineralitet och ungdomlighet, kantarellernas lättrökta och nötiga smaker poppade runt med vinet på min tunga så det kändes som att jag befann mig i Salzburg, förd av toner från Vivaldi dansande wienervals med min gudomligt vackra Miss E. Detta är ett av höstens bästa viner, och hösten har knappt börjat!

”Domaine Breton är belägen i Loiredalen i Frankrike och närmare bestämt i den lilla byn Restigné i området Bourgueil. Catherine och Pierre Breton odlar främst den blå druvan cabernet franc. Hela deras vinmakarfilosofi är grundad i att – “för att kunna framställa bra viner måste man älska jorden rankorna växer i”. De arbetar helt ekologiskt och gör allt för hand, de använder bara naturlig jäst och är väldigt måttfulla med svavel. Deras viner återspeglar i sin renhet och med all sin frukt och struktur både paret Breton och vinrankornas ursprung.”

Lyssna till Gnossienne No.1 (Solo)

Avundsjuka? Så känns det när jag tar in nästa Ridelkaraff, Att Italiens konung skall få vänta så "länge" är inte Konungen van vid, med tanke på vilken dans föregående vin bjöd upp till så har jag förståelse för Barolon, och lovar nu tillfullo att Konungen skall få minst lika mycket uppmärksamt som Les Perriéres. Ned faller vinet med stora droppar i våra Riedel glas, lägger sig till rätta och ”skänker” oss en doft, burdus är bara förnamnet. Vi tar oss tillbaka till kullen som jag snubblade utför, ger oss tanken att kullen har en baksida, denna är brantare och mer kuperad, därför snubblar jag gärna nedför igen men denna gång med näsan först. På min väg nedför så stångas jag nu med kargare vegetation och mer av höstens skafferi som torkade nypon, lingon, blåbär, björnbär, jord, och murklor, vittryffel och den alltid återkommande violen. Nebbiolons karaktärer är inte svårt att undgå. Som vi alla förstår är det såklart Barolo vi har i glaset av årgång 2009 (en lysande årgång). Producenten är Paolo Scavino. Ett av de mesta och bästa vinhusen i Piemonte enligt mig. Vinet kanske inte får mig att vilja dansa Vals, men tycker vinet visar upp en stil som gör mig lycklig, vinets kryddighet, balans mellan frukt, ek och tannin är obeskrivligt. Så med slutna ögon uppe på La Morras kulle, lyssna till toner av Fantastiska Sarah Brightman- Phantom of the Opera, och njuter av vinets välsvarvade kropp.

För att återgå till vad som hände med pippin och Barolon så var även de två skapta för varandra, gräddigheten och anklevern tog sig an vinets kraft och storhet, den smörstekta svampen fick till ära att bli vinets bästa vän med tanke på vinets dofter av skog. Så med andra ord plaskade Pippin runt i vinet, sprätte lite extra och bara hade det gott. Denna kväll gav mig, två stora viner, fast på två olika sätt, förståelsen av vinernas ursprung och dess historia, gör att vinerna smakar ännu mer och jag får en extra upplevelse. Sen att sällskapet, tonerna av musiken, miljön spelar in i hur vi upplever smaker och dofter, men det viktigaste är… Njut!

"I byn Castiglione Falletto i hjärtat av Barolo, Langhe, hittar vi producenten Azienda Vitivinicola Paolo Scavino. Vinhuset bär namn efter dess grundare Paolo Scavino som gjorde det första vinet 1921. Nu är det andra och tredje generationen som håller i rodret. Pappa Enrico Scavino som följt sin fars fotspår sedan liten och hans två döttrar Enrica och Elisa delar nu arbetet i vingården och källaren. Familjen Scavino är övertygade om att vinerna ”görs i vingården” och att sambandet mellan natur, jordmåner, årstider och årgångar spelar en mycket stor roll för vad vinet slutligen smakar i glaset. Scavinos vinkällare är mycket modern och man har ofta setts som en innovatör vad gäller vingårdsarbete, jäsning, fat och allmän vinifiering. I källaren finns både ståltankar, små franska fat (225 l barriquer) och stora fat på 500 till 2000 liter. – ”Det är inte vad som är på modet som bestämmer hur vi lagrar våra viner utan vad som är bäst för slutresultatet av det specifika vinet”, säger Enrico."

Höll på att glömma kvällens aptitretare. Vaktellår stekta i smör, kryddade med krondill, buljong på pippin, serverades med morotskräm och riven svart tryffel. Skål igen mina vänner! 

Vinerna i kväll finns på bolaget.

2009 Barolo Paolo Scavino (375ml) Nr 90272 med en prislapp på 179 PIX

2010 Domaine Chaterine & Pierre Breton Les Perriére Nr 99292 Prislapp 249 PIX