Vinlunch med Barone Ricasoli

Barone Ricasoli, min herre, min funderare samt ett av Italiens äldsta vinhus! 

Skall som vanligt vara helt ärlig även denna gång med de orden jag använder i mina krönikor. Men denna dag kommer det bli lite "rörigt"! Jag kunde bara inte sätta i mig igår (Måndags) efter provningen, som jag i vanliga fall brukar göra och skriva ner stödord för att sen få ihop en längre text, men det gick bara inte! Funderar fortfarande över massor med saker om hur Barone Francesco Ricasoli lyfter fram sina viner, och det är inte bara i glaset som vinerna briljerar på absoluta toppnivå! Mina provnings Notes brukar se rätt ok ut efter en provning, jag brukar kunna minnas mina paletter och smaker och historia! Men denna provning är inte alls som det brukar vara. Är jag tillbaka i skolbänken med vinboken? Fattar jag Nada?  Eller är detta bara en mycket speciell provning. Jag får banne mig skärpa mig ordentligt och bara inse att jag glömt en del av Italiens fina vinskola och det är den som Ricasoli denna dag skall lära mig!

 

Solen bara dränker oss i värme denna dag och vi samlas i den lilla pittoreska trädgård på magiska Ett Hem, en plats jag alltid kommer att vilja komma tillbaka till, kände mig som en prins när jag fick spatsera omkring skaran av Sveriges vin elit. Tror till och med att en prins eller prinsessa hade trivts här! I min hand får jag direkt ett glas med sval och fruktbesinnad Rosé. 2013 Albia är det jag fått. Ett vin som är gjort på 80 % Sangiovese och 20 % Merlot. Druvorna som fick njuta tillsammans med skalen under ca 6 timmar innan de skils åt, denna macerering ger vinet en snygg rosa stil! Vinets kropp är välbehandlad och ger ifrån sig tillräckligt med mineraler och syra för att lyfta upp och bli ett behagligt sällskap till den unga röda frukt som Cassis, körsbär och vinbär! En mycket bra start på denna vinlunch.

Det jag missade är att ta bilder på de små ljuvliga kanapéer som bjöds på ute i trädgården. Skagen, tomat, oliver, Parmesan och Prosciutto fick mina smaklökar att värma upp sig inför en grillunch!      Att få sitt ute en sommardag som denna i ett vackert uppdukat Orangeri är få förunnat, och jag kan för varje minut, sen jag började med vin bevisa att vin är enbart skapt för att njuta tillsammans med gastronomi, vänner och naturen, adderar vi dessa tre ting så får man alltid ett resultat av mängder med skratt och lycka. 

De första 4 röda vinerna vi får i glaset är följande 2010 Brolio Riserva, Chianti Classico DOCG. 2010 Casalfero, Toscana IGT, 2010 Colledilá, Chianti Classico DOGC Gran Selezione, 2010 Castello di Brolio, Chianti Classico DOCG Gran Selezione

Vinhuset har en historia tillbaka till 1141 är en sak och en mäktig historia i sig, men som Herr Ricasoli säger om denna årgång är att druvorna har kommit ”hem” igen. För år 1995 började en grupp forskare att tillfredsställa sig med att ta fram den bästa Sangiovese klonen, samt att finna den absoluta druvan för Chianti området. 2005 så hade teamet identifierat 12 vinrankor och de ansåg att dessa rankor skulle bli ”föräldrar” till de nya vinplantorna. 2008 så planterades de första skotten av de nya klonerna och det är i denna era som Vinhuset Ricasoli kände att nu är en ny tid är på gång och framtiden kan enbart utvisa vad komma skall. Så årgång 2010 är den första årgång som produceras av de ”nya” klonerna och återigen så kan bara tiden utvisa hur resultatet kommer att bli. Går tillbaka i mina provnings anteckningar och ser att jag nästan bara skrivit om fruktighet, nyanser och kropp i äldre viner från detta vinhus och det gör mig mer nyfiken. Varför jag inte nämner ett enda ord om Terroir, var jag så upptagen av vinets frukt och glömde bort bakgrunden till vinerna? Eller är det som så att Riscasoli tillsammans med Carlo Ferini och forsknings teamet lyckats med något riktigt stort? Jag påstår direkt att det sistnämnda, något helt nytt för mig och dessa viner. Huset har alltid levererat viner till mitt fulla förtroende, men detta är något nytt och mer spännande. Efter jag provat igenom vinerna fram och tillbaka flertalet gånger så är det enda jag känner är Terroir, frukten i vinerna är anonyma på ett bra sätt och det är i detta läge jag förstår det hela med vad Barone pratar om. Att rankorna kommit hem! Vinerna har ett annat ”lugn” i sig, vinerna är moderna, raka och väluppfostrade och det bästa av allt är att jag känner trygghet i glasen.  Det är nu jag börjar förstå varför jag inte kunde få ur mig detta går när jag ville anteckna stödord, det var alltså som så att alla mina tankar var inte på plats!

Till den klassiska lunch rätt som bestod av Côte de Boeuf, bakade grönsaker, romansallad med ihärdiga mängder Parmesan och steksky. Fick vi nu fyra nya viner i glasen och följande 2013 Chianti del Barone Ricasoli, 2012 Terra di Brolio, 2012 Brolio Chianti Classico, 2011 Rocca Guicciarda Riserva. 

Gör mig en slutsats som denna för det röda vinerna! 

De viner jag provat innan 2010 är mycket bra, 2010 är otroligt välbegåvade och kommer bara att bli bättre med åren i källaren, de yngre vinerna vi fick i dag är så lekfulla och det känns att vinerna flörtar med min gom och enbart gör det med lycka. Det är som Barone säger ”rankorna har kommit hem” sen att vinerna är proppade med snygga tanniner gör ju inte saken sämre med tanke på vad vi fick på tallriken. Ni kan ju bara tänka er vad köttets textur gjorde med vinerna, ostens sälta och Umami, mina tankar får mig att fundera syndigt, men det passar sig inte bara i denna stund! Jag lät mig nu tysta min hunger med mer smakrikt kött av bästa kvalitet, några syndiga klunkar vin och efter det så blev det en stor portion med skratt och avslappnad fest runt bordet!

2006 Castello di Brolio Vin Santo (Heliga vinet) Vet ni att rabarberna, nötterna, mandeln och vaniljglassen uppkom efter första flaskan Vin Santo gjordes, dessa smaker är liksom som gjorda för detta vin. Druvorna för Vin Santo skördas sent då sockerhalten är tillräckligt hög för att klara av den långa lagringstid som det här vinet genomgår. Klasarna hängs upp traditionellt för att torka i flera månader. Druvorna pressas sedan lätt och sedan sätter en långsam jäsning på fat igång som tar ca 2 år. Efter fatjäsningen som tar ungefär 2 år lagras vinet ytterligare i 2 år på 50 liter stora fat som kallas ”Caratelli” och på franska ekbarriquer, fördelat 50/50.  

Finns inga ord för att göra en slutledning av denna combo. Saligt gott och hade det funnits mer av desserten hade nog både jag och min herre sidan snett över till vänster varit kvar och slickat skålen än i dag! Vi ställer oss alla upp ger Barone Ricasoli en stor applåd och ett vackert tacktal hålls, med stor värdighet och vördnad! Alla är betagna av både vinerna, maten och den enormt intressanta föreläsning vi fick under lunchen! Ett stort tack till underbara Cattis på Vingruppen och Ett Hem för er fantastiska service och miljö.

Är nu i full fokus med att studera Ricasolis filosofi!